Stämmer väl in på Martini om du minns honom? Han var för övrigt född 1981. Han var världens finaste och goaste ponny, som jag verkligen älskade. Så att mötas av den här fjuttiga lappen: http://dayviews.com/martini1981/513290089/ helt plötsligt, utan att ana något var som du kanske kan förstå en aning chockartat. Den låg bara i ryktkorgen. Kunde ju inte gjort det på ett sämre sätt iaf.

"Utlåningen" va ju inte riktigt det, utan prövotid. Och självklart köpte den hemska familjen honom. Jag hade köpt honom på sekunden om jag bara fått frågan. Han var värd SÅ mycket bättre. När vi åkte för och hälsa på honom sa morsan "Hon (dottern) tycker det är hennes häst nu!". Ja? Det är ingen som tror eller har sagt något annat! Herregud. Fick inte ens hälsa på honom. Nästa gång vi åkte förbi (ca 1 år senare) var han borta och staketet nedplockat. Så jag antar att dom var snabba med och avliva honom.

Så tack för att din mamma gav mig chansen att lära känna världens bästa ponny. Tack att hon bara sålde honom på en sekund utan och fråga ungen (eller föräldrarna) som tog hand om honom. Vidrigt. Jag fick en jäkla chock och det gör fortfarande sjukt ont och tänka på. Jag hoppas att du aldrig behöver vara med om nåt liknande för det var rent ut sagt förjävligt. Men mest av allt var det ju synd om Martini och jag tänker ofta på honom. Hur hans sista år som borde varit bra...istället blev ett helvete. Lilla hjärtat <3
Mvh Sofia.