Att vara livrädd för det man älskar mest

När jag nu börjar skriva detta inlägg vet jag inte om det bara kommer bli ett par få rader eller en lång sida. Det jag vet är att det jag kommer skriva är svårt för mig. Kanske något av det jobbigaste i mitt liv. Någon jag upplever näst intill varje dag. Hoppas ni som är inne och kikar på min blogg läser detta och kasnke kan få en klarare uppfattning hur jag är eller mer hur jag har det. 
 
Jag har så länge jag kan minnas varit rädd för, inte hästar, inte för ridning men utan mer själva hoppningen. Jag har alltid varit väldigt höjdrädd och det är inte ofta jag har tyckt det har varit roligt att hoppa, hoppträna och inte alltid häller tävla. När jag därimot vart påväg hem från lyckat tävling eller träning jag jag tycka att det var roligt att hoppa. 
Det här inte spelat någon direkt roll på vilket häst jag suttit på utan så fort de kommer fram ett hinder vänder det sig magen. 
Jag kan inte säga vad detta beror på. Visst jag har ramlat av, jag har brytit ben i min kropp, jag har fått åka ambulans och jag haft ett antal hjärnskakningar (kanske därför jag inte är så smart nu) men ingen speciell gång som gjort att jag blivit rädd och var lika rädd innan någon sådant hände. 
 
Det har är något som jobbar IMOT mig varje dag. Jag vill verkligen satsa på detta, satsa på hoppning och JAG VILL BLI RIKTIGT BRA! Men det är inte så lätt när jag så fort känner ett litet misslyckande i hoppningen blir rädd. Räcker med att en person jag rider i samma grupp som på träningar ramlar av, kommer adrenalinet fram. Hela min kropp skakar, huvudet hänger inte med, jag får lixom hjärnsläpp och ser inte vart hindret står. 
 
Varför jag änns håller på att hoppa igentligen vet jag inte. Och jag har mot min vilja vart nära på att sluta med det. Kankse satsa på dressyr istället. Men jag vill inte! Jag vill bli proffionell hoppryttare. Hur ska jag lyckas? hur ska jag övervinna min rädsla? 
 
Wilcox har hjälpt mig otroligt mycket. Fått en sådan underbar känsla av att få lyckas och att få känna mig trygg. Han har fått mig från att vara livrädd att hoppa 90  till att ändå få det kännas relativt okej att tävla nationella 120 på några få månader. Men mista lilla snesteg blir jag osäker ibland livrädd.
 
 
Senast idag ramla en tjej i min grupp av. Hon slog sig inte, blev bara ett lite missförstånd mellan hennes nya unga häst. Hon var snabbt upp igen och fortsatte hoppa medan jag när det var min tur våga inte rida på en oxer på 1 meter, utan hela min kropp skakade, jag kunde inte se vart exakt hindret stog. Och vad gör jag som jag alltid har gjort och uppenbarligen inte kommer sluta med på ett bra tag innan jag lyckas göra av med denna rädslan, styr ifrån hinderet. 2 gånger innan jag kunde samla ihop mig och komma igen.
 
Är så trött på detta att min rädsla hindrar mig från att komma dit jag vill och hindrar mig från att göra det jag älskar.
Allt blir mycket svårare, jag får kämpa så jävla mycket mer och må så himla dåligt över detta. 

Kommentarer
- säger:

tro mig. du är inte ensam

2013-02-02 | 18:28:25
Emma säger:

Jag måste säga att du verkar vara en helt otroligt stark tjej! Att du trotsar rädslan för den stora kärleken för hoppning och ridsport du har, det är äkta kärlek. Det är inte många som orkar stå ut, men med den stora viljan som finns inom dig att lyckas så klarar du ALLT! Glöm inte det, att du klarar av att göra precis vad du vill. Stora kramar, jag håller på dig tjejen för du kan gå riktigt långt! (=

2013-02-07 | 19:43:33
Bloggadress: http://emmafitness.myshowroom.se
Kajsa säger:

Jag blir så glad när det inte bara är jag som är så pass livrädd. När du skriver känns det som jag har skrivit det. Jag är 12 år och vill bli en duktig hoppryttare men så fort jag ser ett hinder vill inte kroppen mer och jag säger "Nej, jag ska inte göra det". Vissa dagar går det skitbra och jag hoppar 70 cm oxer på B-ponny och vissa dar är det läskigt med 40 cm. Vill så gärna ha hjälp av någon psykolog eller något som botar rädslan så jag kan hoppa och tävla höga klasser.

2013-08-06 | 22:37:40
Bloggadress: http://thekajsaj.horseworld.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback