Jag kan inte besktiva med ord just nu hur jag känner för någonting, Trasig, tom, ensam, ledsen, övergiven, förstörd. Känner mej heltärligt lättad med. Mått så jävla dåligt av bortförklarningar, lögner och tystnaden. Nu slipper jag det även om det förtillfället känns ännu värre... 

Har igentligen bara gått väntat på att det skull hända och ändå ramlar man ihop, kan inte ställa sig upp, helt förstörd. För det spelar ingen roll hur förbred du än är på det. Hur mycket du än vet, du vet det så jävla väl, det är så tydligt men man går ändå och hoppas. Det kanske finns en liten jävla chans. Hoppas på lögnerna, hoppas att det är dom som är sanningen. Men du vet att det inte är så. Känner mej så jävla dum. Korkad. 

 

Den ända personen som man känner att man kan lita på till hundratio, borta. Den ända personen du släppt så nära in på livet, borta. Den personen du kunde offra allt för, borta. Den ända personen du ville va med, borta. Den ända personen du älskat, borta.